2014-10-29 / 23:16:22

Ett farväl.

Tillbaka i Kalmar efter en snabbvisit hem för mormors begravning. Trodde jag skulle ha bearbetat vid det här laget men det känns fortfarande overkligt. Jag gråter ena stunden men förstår ändå inte, det är som att kroppen vill gråta men huvudet hänger inte med. Jag blir orkeslös och känslig, är inte mig själv riktigt utan något saknas. Sådana här tillfällen inser man vad vissa människor har stor inverkan på en, att de varit en knytpunkt för allt man någonsin känt till. Utan dem känns världen plötsligt oviss och ny.
 
 
Moonlight Serenade - Glenn Miller

Kategori: Allmänt //
0 kommentar/er

Innan du kommenterar...
- Reklam raderas direkt, likaså spammeddelanden.

...Tack!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: