2015-12-13 / 13:56:44

Insikter

Äntligen är de sista uppgifterna klara och mitt sista pass i butiken är över - jag har officiellt jullov! Inte förrän runt 18 januari är det dags att gnugga geniknölarna igen inför min sista termin på denna utbildning. Känslorna inför detta är fortfarande blandade men jag får helt enkelt försöka behålla lugnet - det ordnar sig alltid.
 
Den sista uppgiften i Kognition i praktiken innebar dels att analysera ett problem många kan relatera till men inte tänker så mycket på, nämligen dörrar. Jag fick fyra klipp att analysera där människor interagerade med dörrar på både lyckade och mindre lyckade sätt. Det är faktiskt så att dörrar är något som förvirrar många i dagens samhälle då de kan te sig otroligt olika, och såklart även se olika ut. Det finns ingen standard för hur de ska vara och därför är det inte helt lätt att veta hur man ska öppna en dörr. Nu har jag ju blivit helt dörrskadad och kan inte låta bli att bli exalterad när jag hittar en dörr som faktiskt är logisk, där handtagen tydligt indikerar om man ska dra eller skjuta för att öppna dörren. En kompis föreslog att jag kanske skulle skriva om detta i min C-uppsats i vår och jag var faktiskt inte helt emot den idén (men det lär nog inte hålla som ämne för en bra uppsats, haha).
 
Den andra delen av uppgiften innefattade en reflektion om vad jag lärt mig under kursens gång, vilket först gick ganska segt men senare fick jag istället kämpa för att hålla nere antalet ord (jag är expert på att ordbajsa). Här fick jag insikter i mitt eget beteende, som jag inte alltid haft särskilt lätt att förstå (underdrift). Exempelvis har jag svårt att förklara saker för folk, där jag ofta inte delger alla detaljer som krävs för att motparten ska förstå vad jag menar. Andra gånger behöver jag istället knappt säga något, och personen fattar ändå (jag och Therese har haft många sådana märkliga upplevelser haha). Tidigare har jag inte fattat ett dyft, hur kan jag vara så dålig på att förklara men också så bra andra gånger? Nu vet jag att detta fenomen har att göra med sk gemensamma världar, det vill säga hur ens gemensamma föreställningar om ämnet ser ut. Pratar jag med någon som inte har samma erfarenhet som jag är det svårare för denne att förstå mig och än viktigare att jag delar med mig av ett större antal detaljer än om jag talar med någon som också delar denna erfarenhet, och snabbt förstår vad jag menar. Det är lite knepigt att förklara men väldigt intressant!
 
Jag har även reflekterat över hur mycket jag tänker (ironin i den meningen är inte måttlig). Jag tänker mycket, är duktig på att producera en stor mängd ord både verbalt och skriftligt, gör ett stort antal listor, och har ett behov att uttrycka mig även i bild. I kursen har vi fått lära oss om inre och yttre världar, där den inre världen representerar vad som pågår inne i ens huvud. Den yttre världen är omgivningen. Djur har ingen förmåga att tänka i konsekvenser utan handlar efter vad de har behov av här och nu. Människan har däremot förmågan att planera framåt i tiden och fundera på vad konsekvenserna av en handling kan bli - det vill säga att använda sin inre värld för att fundera på vad som kan hända i den yttre världen. Djur handlar utan reflektion, medan människan kan väga handlingar mot varandra och sedan välja den handling de tror har bäst konsekvenser. Vi har även möjlighet att stödja tankarna i den inre världen genom att låta dem ta uttryck i den yttre världen, genom att exempelvis skriva ner vad vi tänker. På detta sätt har vi denna kunskap nerpräntad och måste inte aktivt hålla den i minnet, utan kan lugnt fundera på annat.
 
Det är här mina tankar kommer in. Jag har insett att anledningen till att jag har ett så stort behov av att just prata, skriva, rita är för att det är så mycket tankar i mitt huvud hela tiden. Jag blir stressad av dem för att jag inte får någon ordning på dem, och jag blir stressad över att kanske glömma något av vikt för att tankarna är så många. Ofta är tankarna så många och så komplexa att jag måste få ut dem i min yttre värld för att förstå vad det är jag tänker, genom att diskutera med en vän, skriva här på bloggen eller rita ner det på ett papper. Av samma anledning älskar jag att skriva listor, det gör det lättare för mig att se det framför mig helt enkelt. Jag får mer gjort och stressar inte över att glömma något då jag ju skrivit ner det.
Nu blir det väldigt mycket text och det är förmodligen för att denna insikt är så pass ny att jag inte riktigt fått ord på den. Det var som att något bara klickade när jag insåg detta om mig själv, och det är en skön insikt. Jag förstår mig själv bättre och förstår det essentiella i att jag får ut mina tankar på något vis. Jag kan inte sluta tänka, även om jag ofta önskat jag kunde dra ner på det rejält, men nu förstår jag att det inte är något fel med det. Jag måste bara fortsätta dokumentera så jag kan släppa oron över vissa saker som bara svävar runt, runt i huvudet. 

Kategori: Allmänt //
0 kommentar/er

Innan du kommenterar...
- Reklam raderas direkt, likaså spammeddelanden.

...Tack!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: