2015-01-16 / 17:21:14

Farmor

Det går liksom inte att ta in riktigt. Jag hörde orden, jag vet att hon somnat in för gott nu, att hon får vila, slipper ha ont, slipper vara orolig. Ändå är det så svårt att ta in. En av mina stora förebilder har lämnat oss. Jag har, sedan den dagen jag plötsligt insåg att hon inte alltid skulle vara kvar, bävat inför den här dagen. Börjat gråta vid tanken på tomrummet hon skulle lämna efter sig, gråtit mer när jag inser att om bara tanken gör ont - hur ont gör det då inte när det väl sker? Och nu har det hänt och det är precis så tomt som jag trodde.
Trots att hon inte varit sig själv, den person jag kände till, är det fortfarande en så enormt stor sorg som fyller mig. En märklig blandning av sorg och lättnad. Det finns så många frågor jag velat ställa, så mycket jag velat berätta för henne. Hur mycket jag uppskattade henne och hennes raka sätt, hur mycket hon lärt mig. Intresset för hantverk har jag fått från henne, hon lärde mig både sticka, väva och sy. Hur onödiga saker jag än sydde av det material hon hade uppmuntrade hon mig alltid att skapa.
Visa ord och tankar hon delade med sig av, det kärleksfulla gnabbet mellan henne och farfar som hörde till vardagen. Kakorna hon alltid bakade till min födelsedag för att det var mina favoriter. Falukorvsmackor och hemgjord saft, marängtårta och upplandskubb. Marknader man fick vara med på och hjälpa henne att sälja trasmattor och bärtart som hon gjort själv. Sättet hon mätte ens fötter för att sticka ett par sockor till en som julklapp. Jag har så många fina minnen med henne och jag har henne att tacka för så mycket.
 
Det har gjort ont att se dig bli sämre, bli virrig, orolig och tärd. Nu får du äntligen vila, du och mormor. ♥

Kategori: Allmänt //
0 kommentar/er

Innan du kommenterar...
- Reklam raderas direkt, likaså spammeddelanden.

...Tack!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: